
I gret
apo mie middir’s briest, gret sær
Da
dæ’at Mollie died, wir aalielam growen aald,
Straandit’po
da krægs upby at Beithi.
Twis
aafil hæt an we’d bien siekin hir
Swætin
an peghin, kaain jows awa
bakk fæ
da drap, quhan we saa hir choost led inta
‘po da
fitgjeng ablo. Kraas an mær kraas,
aa
pækkin at hir. We hærd hir njaarms
Bit
koodna rekk hir. Shö
An is
we thoalt hir aafil hidmist bræth
My
bærn’s hert brook. I widna bie pæsiefyt
Næ
mætir foo mukkil or foo kloss shö klespt
Me
t’hir boasie. I choost gret on
Till
shö shoosht me wie a kollibukki
An da
promies o a træt o tatti-brønies.
Disdæs
hit’s mie lied’at’s in hit’s dæth-traas.
Da
makar’s paasjin, mie middir’s fædir’s
Middir’s
lied, lat-faa an straandit
‘po a
dæthlie kræg we winna try t’rekk.
An glæp
an riessil as dej laand,
Da
knebbit faantin skaafies dat ir
Nevir
far awa. Ach, if onlie færsnis
Kam
oobin-mad fæ oota hir veksæsjin!
If
onlie shö wid shaa hir tieth, fir luv,
An
spølie aa! Bit shö’s tødsit, pör pierie ting,
An
trimmlin aafil - mie middir’s gien,
An noo
nae promiesis’ll æs dis mortil-æik.